Gerard or Gerard de Lairesse (11 September 1640 or 1641 - June 1711) was a Dutch Golden Age painter and art theorist. Lairesse was born in Liege. His broad range of talent included music, poetry, and the theatre. He was perhaps the most celebrated Dutch painter in the period following the death of Rembrandt. His treatises on painting and drawing, Grondlegginge der teekenkonst (1701) and Groot Schilderboek (1707), were highly influential on 18th-Century painters like Jacob de Wit. Students of De Lairesse included the painter Jan van Mieris. He died in Amsterdam.  Related Paintings of Gerard de Lairesse :. | Odysseus und die Sirenen | Antiochus and Stratonice | Aeneas beim Festmahl der Dido | Venus Presenting Weapons to Aeneas | Cleopatras Banquet |
Related Artists:
Domenichino
1581-1641 Italian Domenichino Locations Italian painter and draughtsman. On the basis of his frescoes and altarpieces he became established as the most influential exponent of the 17th-century classical style. Through his critical analysis of the art of Raphael and Annibale Carracci he was influential in the creation of a modern canon of the ancients; and he was perhaps the most complete example of a 17th-century artist struggling to reconcile tradition with the demand for spectacle.
Heronymus Bosch
Bois-le-Duc ca 1450-1516
ulrica pasch
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.